Jag jobbar. Jag jobbar, jobbar och jobbar. Och emellanåt så jobbar jag lite också. Man skulle alltså kunna säga att jag jobbar. Okej. Ni fattar nu va? Vart en extremt effektiv anställd idag. Nästintill möblerat om hela butiken (liten överdrift) och det känns klockrent. Fräscht och snyggt! I och med allt konkande, släpande, flyttande av grejjer är jag nu helt slut. Fått i mig en fantastisk kycklingsallad och en kopp kaffe och ska nu ner i ett varmt spabad med E.J i days. Jummie!

Freja är blöjfri. Woho, day and night! Im so proud! ♥

Vet ni vad som får mig lite sådär småglad? Mänskligt beteende. Ärlighet och djup. Tänk att vi är så lika på insidan när vi ser så olika ut utåt sätt. Jag är 24 år nu. Fortfarande omogen, men med mer vetskap i väskan jag bär på ryggen. Pratat med en tjej en stund. En helt fantastisk, underbar tjej med stark utstrålning och värme. En verklig stjärna! Hon berättar att det är lite problem, hon och hennes pojkvän har hamnat i ett hjul som aldrig tycks sluta snurra. Jag hör mig själv när hon berättar. Det är samma ord, samma meningar, samma ångest och rädsla jag själv uttryckte när jag var tonåring. Jag klarade mig inte utan Stoffe en dag. Jag ville vara med honom dygnet runt och det hade jag varit om jag kunnat. Med detta förlorade jag nästintill alla mina vänner. Då kunde jag emellanåt känna mig helt nere, gråta mig till sömns och tänka " Om jag inte kan vara med honom, så har jag ändå ingen att vara med." Det var ju så. Det blev ju så. Jag gjorde att det blev så.

Men åren kommer vetskapen om att man inte dör utan den man älskar vid sin sida 24/7. Man växer samman och blir alltmer starka när man ger varandra chansen att andas, att längta, sakna något vansinnigt. Man blir okrossbara i varsin ände av varandra. En vis kvinna sa en gång (min mamma): Man saknar inte kossan förns båset är tomt! Och jävlar vad rätt hon har! Vad finns att sakna om man har det brevid sig. Vad finns att önska om man kan få allt. Vad finns att köpa om man har allt man vill ha? Enkel matematik.

Stoffe är inte hemma ikväll. Han är hon några vänner, spelar poker och pratar taktik, spel och händer. Absolut inegnting som intresserar mig, men jag vet att det gör honom så gott. Jag vet att det får honom att slappna av, le när han kommer hem och berätta hur kul han haft. Vi delar inte intresset för poker, men jag älskar att han älskar det. När han är glad mår jag bra!

Tänk att jag tillslut kunde njuta av att få vara för mig själv. I mina shorts med en kopp kaffe, en dator och massa lugn rock! Först när jag lärde mig att älska och må bra i mitt eget sällskap kunde släppa allt det andra.

Nu kallar toaletten! Kissenööödig!

translate: ryggskott!

Jag har aldrig i hela mitt liv haft problem med ryggen. Småflinat lite åt folk som sagt sig ha åkt på ryggskott och tänkt "Det kan la inte vara så farligt! Ryck upp dig!" Jo tjena! Efter att ha arbetat non stop i veckor, burit all leverans till sin rätta plats, inventerat och städat lager så sa det PANG! Min första lediga dag tänkte jag vara gullig och ge Stoffe en välförtjänt sovmorgon och överraska med ett nystädat hem. När jag dammsög sista kvadratmetern i hallen låste sig hela kitet! Jag fastnade helt enkelt och kom ingenstans. Med hjälp från Freja kom jag på fötter och tog mig in för att väcka Stoffe. Crap!

Dagarna har inneburit sjukskrivning, hjälp ner på och upp från toaletten, sängen och stolar, samt en gångstil a´la 80-årig gumma! Mindre kul! Ryggskott gör jävulskt ont och är ingenting att flina åt. Gör det aldrig igen, lovar!

Löfte från och med 1 September 2010: Att i fortsättningen alltid bära med benen och inte med ryggen. Träna regelbundet för att stärka muskler, men framförallt mage och rygg samt bli feting stammis på Viktväktarna!!!

Vaknar upp till den fräna doften bajsblöjor. Bajsblöjor i plural. Inte singular. Vardag, men ändå helg. Upp och hoppa, dricka imgainary coffee i Frejas Hello Kitty servis och riktigt kaffe en kvart senare. Längtar efter en skvätt mjölk. Bara en liten. Men den är slut. Jag har redan gått ner i vikt. Hur mycket vet jag inte eftersom jag vågvägrar denna gång, men det känns. Jag är heller inte superseriös just nu. Känner jag för en kaka så tar jag en! Det är dock ngt som händer väldigt sällan. Typ 1 på 100.

Tjejerna äter frukost. Stoffe sover och hans mobil skriker med alarmet från sovrummet. Orkar inte stänga av. Varför vaknar han inte? Den är ju galen. Snart dags att åka/gå till jobbet. Jobbar 9-16. Idag är det dubbel lön, 100%! Man måste älska handelsavtalet! Inventera, lunch, serva kunder och sola på lastkajen. Så ser Juli ut. Bara några dagar kvar nu. Sen åker vi 8 h härifrån. Mot rekordvärmen, restaurangerna, klubbarna och shoppingen i The Big Apple!

Hon har alltid kallats Allan. Allan Frallan! Det är kanske inget önskesmeknamn för en tjej. Men hon är såpass liten att hon inte bryr sig vidare. Vore det ens möjligt. Hon är en Allan helt enkelt. Vår vilda, glada, positiva glädjespridare. Sen hon föddes har hon också varit min lilla sylt. Don´t ask me why! Det är gulligt helt enkelt. Allan, min lilla sylt!

Imorse vad det fjärilar, gröna ängar och kärlek i vår mysiga lägenhet. Blir väckt av en liten treåring som stryker mig över kinden, pussar min panna tar sina små händer runt mina kinder och säger "Åh vad du är vacker mamma!" Älskade unge. Det var meningen att du skulle komma till oss. Att just du skulle bli vår. Att du skulle välja oss när du bestämde dig för vilka du vill ha som mamma och pappa. Freja, underbar. Underbarn!

Det blev ingen promenad till jobbet. Det blev buss 113. Gillar inte den bussen. Den luktar curry, dadlar och dunkel parfym. Men however, sköna säten. Jobbet gick klockrent idag. Det var dags för personalsamtal med boss och jag fick sagt det jag behövde. Fick veta att hon sett mig som aningen lat i början. I Mars! Skönt, för det var precis så jag kände själv. Jag vet att jag var lat. Seg, släpade och trött. Men, det var en omställning att gå från skolbänken till att jobba för att sedan kombinera dem båda och samtidigt hinna vara hemma, vara mamma, vara flickvän. Jag var lat. Ärligt! Samtidigt berättar hon att det är otroligt stor skillnad på mig nu. Mer ivrig, snabb och effektiv. Hungrig! Älskar ärliga människor, de ger mig kraft. Styrka!!

Undrar om jag ska ta ut p-staven. Inte ok att ha mens all time around!

Ledig idag! Nej. Men började först kl 12, så kändes så för en stund. Efter 1 timme i parken med sol och bad blev det på med arbetskläder och in i butiken. Varför bytte jag dag? Crap! Aja, inventerar samtliga böcker och dricker kaffe. Helt ok när det är tropisk värme ute, alla är bruna och ska grilla flintastek. Jag är inte avundsjuk. Aldrig...

Började 07 imorse. Vaknade 05. En hysteriskt glad 10 månaders baby väckte mig ur min dröm om N.Y resan gapandes MAMMA! Irritation, glädje, skratt och smågrinig. Känslan bara en mamma kan känna när hon egentligen skulle ha fått sova hela 20 minuter till. Men Alice bestämde, mamma ska upp. Emil i Lönnerberga, en hysterisk far, snudd på barnmisshandlare och en småkåt Piga ägde tv:n. Hela morgonen. Slänger i mig kaffe och inser att jag inte kommer hinna gå till jobbet. Hade lovat mig själv, men fick ta bussen. Alltid! Tänker: Imorgon blir det annorlunda.

Facebookat på tok för mycket på rasterna idag. Blir dyrt som fanken varje gång räkningen från Tele2 dimper ner, slår sönder hallgolvet och lyser med sitt vita fula kuvert. Vill inte öppna. Måste. Fan! Trött på vuxna människor som leker lycka utan att tänka på vem det sårar. Vuxna som alltid funnits, men som inte finns längre. Vuxna som lever i sin egen egocentriska värld och spyr sommar över världen. Glad över dem som "gillar," ska ut i solen eller har glömt raka benen. De med samma ärliga föräldraspråk som jag. Tack ni!

Idag omvandlades min rena kur till kombinerad. Tänker inte jobba och råbanta bort sista sommarmånaden innan jag åker till N.Y med bror. Vill kunna svulla kycklingsallad på stranden de fem lediga dagar jag har. Dricka åtminstone en kopp kaffe med mjölk och surpla i mig vindruvor och jordgubbar. Smaskens! Så blir det. Två påsar och sedan en middag. Kycklingwok utan carbs. 20 vindruvor och en promenad över spårvagnsspåren till solariet. Varmt. Missade skylten "Idag har vi bytt rör." Svettades, räknade sekundrarna på timern och irriterade mig över hur det rann längs med ryggraden. Jag ska bli brun till jag åker!

Freja är så söt. SÅ självsäker och positiv. Hon skulle inte gå och lägga sig ikväll. Hon skulle ligga i soffan och se Cops med mig. När pappa sa att det var sängdags sa hon med allvarlig stämma "Du kan gå och lägga dig!" Myser ett tag. Freja säger: "Mamma, du är en bajs. En bajs på en bananfluga!" Kan inte annat än skratta. Du ger mig så mycket glädje, liv och skratt. "Sov nu så ska vi cykla imorgon." Lägger henne i sängen. Hon flyttar sig till sin koja. Där ska hon sova. Inte i sängen. I Kojan!

Okej. Sitter här trött och blekfet. Egentligen borde jag gå och lägga mig eftersom jag ska upp vid 05.30, sminka mig med mitt nyinköpta (läs: svindyra) MUS smink, äta en påse kakao och sedan promenera i rask takt till jobbet för att möta upp DHL och ta emot veckans leverans. Men, här sitter jag. Just bestämt mig för att förändra min blogg till något annat. Något rakt och ärligt. Ja, jag älskar mina tjejer mer än allt annat och min sambo är otroligt omtänksam, generös och snygg. Men vi har våra stunder då livet känns crap också. 

Vill ni läsa om vilka plagg jag köpt på dyra modesiter, vilken drink jag dricker i baren och hur fantastisk min svarta kajal är, eller vill ni veta hur det egentligen är att vara jag. Hur det är att faktiskt vara en ung mamma, heltidsarbetande med sambo och lägenhet i stan? Vi bråkar också. Vi flyger inte alltid på små söta moln iklädda riddarhjälm och prinsesskrona. Ibland skriker vi också. De dagar vi går och lägger oss försent, äter dåligt och missköter oss själva sjunker vi ofta till en tvåårings nivå. Men är det inte mänskligt? Blir inte alla förälrar trötta på att upprepa ordet nej trehundra gånger, tvätta skåpsluckor i köket efter att en liten penna gått loss och bildat former och fäger. En penna i liten hand. En verklig mamma orkar inte allt. En verklig mamma vill också sova några timmar extra ibland, slappa i soffan och ha tid för sin sambo. En verklig mamma känner, tycker och vill! 

Hursom, ärlighet och naken sanning. Som Mia Skäringers blogg ungefär. En blogg där du kan känna igen dig och skratta åt att fler trampar på legobitar mitt i natten, gråter av smärta och faller ihop. EN riktig mammablogg. 

Iaf. Här sitter jag. Alldeles för fet och blek. Började med Cambrigde idag. Förbereder mig inför New York och ett hälsosammare liv. Till hösten blir det Vikt Väktarna. Det är bra skit! Just nu jobbar jag för mycket. Vill vara med mina barn och min Stoffe. Vill sola på stranden, bygga sandslott och grilla korv. Bara några dagar kvar. På lördag är jag ledig. Life! 

Sjörövarkalas i lördags. Plats: Stranden! Grillade korv, åt sjörövartårta och lekte massor. Glada barn, nöjda föräldrar och härligt väder och stämning. Tack till min söta mamma som hjälpte Stoffe att fixelixa medans jag jobbade. Fantastisk dag!

"Days go by so fast..." sa en vis man. Vem vet jag inte! However tycks det stämma. Mycket har hänt de senaste veckorna och ni har fått vara utan något att läsa i bloggen. Men nu, här är jag! Summering av dagarna som sprungit ivägen.

Den 11 juni fyllde jag år. Plötsligt känns det som jag blivit vuxen och inte längre kan kalla mg ungdom. Herregud jag är nu 24 år. Jag förstår det knappt själv, så förstår om ni är chockade. Hehe! Min födelsedag var fantastisk. Sådär som man vill att den ska vara. Väcktes av skönsång a´la Stoffe med prinsessor. Det bjöds på kaffe och paket som innehöll en efterlängtad Soda Stream av högsta klass. Yes, äntligen kan jag dricka litervis av kolsyrat vatten. Nästan alldeles gratis. Det är coolt. Runt 14 tiden plingade det till på dörren och utanför stod mamma, mina syskon och lillebrors flickvän Sofie. Iklädda bolibompa kalashattar, ballonger och tutandes i partytutor. Jisses, överraskad! Fick presentkort på panduro, jihaaa. Massa smink från Make Up Store, yeah man! Sedan lagade vi mat, åt tårta och fick besök av svärmor och därefter kom grannen. Ännu mer presentkort på panduro och en snygg klocka jag spanat in av märket Next2. Kvällen avslutades med film mys och massa chips. Nu när jag blivit så gammal skippar jag partyt. Hmm. who am I kidding. Nästa år blir jag 25. Då ska det kalasas vill jag lova! Härlig dag!!!

Dagen efter kom paps ner och vi började kvällen med två glas champange var på Grand Hotell. Sweet! (Mams och co från dagen innan var självklart med. Barnen var hemma med farmor.) Sedan bar det av till Fiskmagasinet för att fossa loss i deras Skaldjursplateau. Men GOTT! Mer champange, lite vin och surprise a´la pappa & mig. Det var nämligen så att vi ställt till med en riktig överraskning åt min bror som fyllde år en vecka efter mig och blev hela 20 år. Så pappa langade fram en låda som innehöll ett papper. Därpå stod:

Grattis Markus! Den 9 Augusti 2010 kl: 10:20 åker du och Madelene från Arlanda till New York för en underbar veckas semester. Shopping, femstjärningt hotell, restauranger och klubbliv a´la New York. Fräsht! Woho, vilken frän present! Du och jag bror in the city we always dreamt about. Coolt!

Söndagen spenderade vi alla tillsammans, brunch på Plaza och sedan promenad rung strömmen och ett ballt museum. Det var en helt underbar helg jag aldrig glömmer.

Tack till er alla. Ingen nämnd, ingen glömd! ♥

Den här låten tillägnas mina barn. Vartenda ord stämmer in på just er! Puss Mamma!

Tänk att jag har fått privilegiet att föde två så fantastiska barn. Två underbara, härliga tjejer med humor, kärlek och framförallt hälsa. Tänk att de hade lyckan att födas just här. Just i Sverige under 2000-talet. Tänk vad livet kan bli  annorlunda. Visste ni att chansen att födas i Sverige endast är 0,08%. Jag är tacksam över att de föds i ett land där inget barn lämnas åt sitt öde, där alla får en andra chans och där sjukvården är såpass bra som den är. Jag är tacksam över att de föddes just här, hos mig och Stoffe. Med deras förlossning föddes inte bara två barn, utan också två föräldrar som fick möjligheten att bli så bra personer de är påväg att bli. Det är ni, Freja & Alice som gör oss till dem vi är idag.

Det är fantastiskt att vi ska lära dem krypa, gå, prata, läsa, räkna och vad som är rätt och fel. Och det är ingen som kan göra det bättre än vi. Tror inte ni också det är menat att vi får de barn vi får? Att vi på något vis är menade att bli en familj, långt innan vi faktiskt blir det. Jag får den känslan. Vem hade jag varit utan Freja & Alice?

Stoffe och jag pratade innan Alice föddes om hurvida vi skulle ha fler barn eller inte efter henne och kom fram till att det räcker gott och väl med två fantastiska tjejer. Och visst gör de det. Men samtidigt har vi båda alltid drömt om en stor familj. En familj med massa barn, stort hus, en skällande hund, irriterad katt och pool på tomten. De sista dagarna har vi pratat mycket om ifall vi ska skaffa fler barn. Och äntligen har vi kommit fram till att vi ska det. Ett barn till blir det! Men samtidigt har vi också bestämt att det kommer ta några år innan vi försöker då både jag och han vill bli färdiga med våra utbildningar. Jag Sjuksköterska och han Polis. Visserligen ska jag vidarutbilda mig till Barnmorska sen, men det kan jag göra när jag vart mammaledig med no3!

Och tanken på ett barn till gör mig varm inombords! Tre barn är perfekt. Tre platser i baksätet, tre pack festis and so on. Allting är ju tre! Kärlek ♥